Uroplatus fimbriatus

Om arten

Uroplatus fimbriatus är en av de största geckorna i släktet, och artnamnet betyder fransig. Längs kroppen, benen och svansens kant sitter smala hudflikar som lägger sig tätt mot barken när djuret vilar på en stam. De utplånar kroppens skugga, så att geckon inte längre liknar ett djur. Färgerna är grå, bruna och grönaktiga och ofta marmorerade som mossa och lav, och den breda, platta svansen liknar ett vissnat blad.

Vuxna djur blir 25-33 cm inklusive svans. Det finns inga tillförlitliga viktuppgifter för arten, så vikten står inte i faktarutan. Ögonen är stora och saknar ögonlock, med vertikal pupill, och de är så ljuskänsliga att geckon kan se färger på natten. Blir den störd lyfter den huvud och svans, spärrar upp munnen och skriker. Det är ett bluffnummer, men det fungerar.

Arten beskrevs redan 1797 av den tyske naturforskaren Johann Gottlob Schneider under namnet Stellio fimbriatus och är släktets typart. År 2006 avskildes de stora bladsvansgeckorna från norra Madagaskar, bl.a. Montagne d'Ambre, som en egen art, Uroplatus giganteus, så äldre uppgifter om mycket stora djur från norr handlar sannolikt om den.

Det är ett djur för den som vill titta och har tålamod, inte för den som vill ha ett sällskapsdjur. En stor del av djuren i handeln har varit vildfångade och kommit stressade, uttorkade och fulla av parasiter, så välj ett uppfött djur om du kan.

Skötsel

Terrariet

Arten använder höjden, så terrariet ska vara högt. Ett enskilt vuxet djur klarar sig i 45 × 45 × 90 cm (längd × bredd × höjd), men ett par bör ha minst 60 × 60 × 100 cm, samma minimimått som EAZA rekommenderar för ett par av den något mindre Henkels bladsvansgecko. En hane med två honor behöver omkring 60 × 60 × 120 cm eller mer. Ungar trivs i ett mindre terrarium på cirka 30 × 30 × 45 cm.

Glasväggar håller kvar dropparna från sprayningen, och djuren dricker av dem. Fronten och toppen ska ha nät, så att luften byts. Inred med lodräta och sneda grenar, korkbark och tjocka bamburör på olika höjd, så att geckon kan sitta med huvudet nedåt som i naturen. Växter med stora blad, levande eller konstgjorda, ger skydd och håller kvar fukten.

Som botten fungerar en fuktig blandning av kokosmull och jord utan gödsel, täckt av vissna löv. För nykläckta ungar är hushållspapper det säkraste, eftersom de inte kan svälja något av det. Ta bort avföring ofta, och byt botten helt med jämna mellanrum, eftersom fukt och avföring snabbt ger bakterier.

Temperatur

Arten tål värme dåligt och ska hållas svalare än många tror. På dagen är 22-25 °C lagom, och på natten ska temperaturen sjunka till 17-21 °C. Nattsänkningen är en viktig del av dygnsrytmen. Källorna är eniga om att temperaturen bara kortvarigt får gå över omkring 27 °C, och över 30 °C stiger risken för dödsfall snabbt.

I en vanlig svensk bostad är extra värme som regel onödig. Källorna är oeniga om en värmefläck: en rekommenderar en liten solfläck på 27-28 °C, andra avråder från allt över 27 °C. Därför står det ingen hotspot i faktarutan. Vill du ha en liten varm fläck, håll den på högst 27 °C, och se till att djuret alltid kan söka sig till en svalare plats.

Mät med två digitala termometrar, en upptill och en nedtill, och ställ terrariet bort från soliga fönster. En termometer med larm avslöjar snabbt en värmebölja, och på varma sommardagar kan en fläkt över nätlocket räcka för att hålla temperaturen nere.

Luftfuktighet och vatten

Hög luftfuktighet är det viktigaste i skötseln, för arten torkar lätt ut. Håll luftfuktigheten på 65-70 % på dagen och 80-95 % på natten, och låt botten torka upp lite under dagen. Spraya grundligt med ljummet vatten i skymningen, så att det sitter droppar på blad, grenar och glas. Ett regnsystem med fin dimma som går ett par gånger per dygn är en stor hjälp.

Geckon dricker droppar från blad och glas och använder sällan en vattenskål, men ställ ändå fram en låg skål med färskt vatten. God ventilation är lika viktig som fukten, eftersom stillastående, fuktig luft ger mögel, luftvägsinfektioner och hudproblem. En hygrometer visar om rytmen håller.

Ljus och UVB

Arten är aktiv i skymningen och på natten och hör till Ferguson-zon 1 tillsammans med andra skuggdjur. Det finns bara få dokumenterade erfarenheter av UVB för just den här arten, men ett svagt UVB-ljus rekommenderas numera för hela släktet. Använd t.ex. ett T5-rör för skogsdjur, så att UV-indexet högst ligger omkring 0,6-1,4 på de översta grenarna, och placera det på ena sidan, så att resten av terrariet ligger i skugga. Som jämförelse tillåter EAZA upp till UV-index 3 allra överst under lampan för Henkels bladsvansgecko, men mer än zon 1 behövs inte här.

Ha ljuset tänt 10-12 timmar om dagen, styrt av en timer, och se till att det är mörkt på natten. Undvik starka spotlampor och färgat nattljus. Starkt ljus och värme tillsammans är den snabbaste vägen till en stressad gecko.

Utfodring

Arten äter insekter och tar nästan bara levande byte. Ge en blandning av syrsor, gräshoppor, dubiakackerlackor och stora mjölmaskar, och vaxmott-larver som godsak. Bytet får inte vara bredare än avståndet mellan geckons ögon. Mata ungar varje eller varannan dag och vuxna 2-3 gånger i veckan, så mycket de äter på 10-15 minuter. Vikten ska hållas stabil.

Pudra insekterna lätt med kalk, och ge D3-vitamin och multivitamin ett par gånger i månaden. Honor under avelssäsongen behöver extra kalk. Mata foderdjuren väl innan de serveras, och ta bort de insekter som inte blir uppätna.

Små, uppfödda sniglar är värda ett försök, särskilt till honor. Hos Henkels bladsvansgecko är de avgörande för honornas kalkförsörjning och äggläggning, och det är sannolikt att samma sak gäller här, även om det inte är undersökt. Enstaka hållare ger stora honor en nyfödd mus någon gång, men det är inte nödvändigt och kan göra djuret fett.

Beteende och hantering

Geckon satsar på kamouflage framför flykt och är skygg och stresskänslig. Vildfångade djur hoppar och kan bita när de blir vidrörda. Uppfödda djur är lugnare, men inte heller de lämpar sig för frekvent hantering. Håll arten som ett djur att titta på, och ta upp den bara när det är nödvändigt. Sitt lågt, och låt den gå från hand till hand i stället för att hålla fast.

Könsmogna hanar ska hållas var för sig, eftersom de gapar åt varandra och slåss. Arten är alltså mindre fredlig än Henkels bladsvansgecko. Ett par eller en hane med två honor kan fungera i ett stort terrarium med många gömställen. Titta efter sår, särskilt under fortplantningstiden, och skilj djuren åt om det blir oro. Skriker geckon när du närmar dig har du kommit för nära.

Avel

Könsmognad och könsbestämning

Hanarna känns igen på en tydlig bula vid svansroten, där hemipenis ligger, och på små porer framför kloaken. Honorna är som regel en aning större och får en fylligare kropp när de är redo för avel. Det finns inga tillförlitliga uppgifter om när arten blir könsmogen i fångenskap, så åldern står inte i faktarutan. Vänta tills honan är fullvuxen och i god hull innan hon sätts i avel.

En hona i god form har tydliga vita kalkfickor på halsen, där hon lagrar kalk till äggen. Könet bestäms av kromosomer: en undersökning från 2023 av flera Uroplatus-arter tyder på att hela släktet har hanar med ZZ och honor med ZW.

Parning

Parningen sker på natten och kan vara i flera timmar. Hanen viftar med svansen, kryper upp på honan utan att bita i nacken och för in sin svans under hennes. Honan kan lagra sperma och lägga flera kullar efter en enda parning, så hanen kan flyttas ut igen efter några veckor.

Sätt in hanen hos honan, och håll utkik efter dem de första nätterna. Har du flera hanar ska de turas om att vara hos honorna och aldrig vara tillsammans. Ge honan minst tre månaders paus från hanen varje år, helst under den svalare perioden, så att hon kan bygga upp kalkreserver och vikt. Stabil hög fuktighet och regelbunden sprayning är en förutsättning för att få arten att fortplanta sig.

Äggläggning och kullar

Honan lägger som regel ett eller två ägg, ofta tre till fyra veckor efter parningen. Hur många kullar en hona lägger per år är inte dokumenterat för arten, så det står inte i faktarutan. Hos Henkels bladsvansgecko kan en hona lägga upp till fem kullar under en säsong, och det ger en idé om vad man kan förvänta sig.

Äggen är runda och hårdskaliga. Honan lägger dem på marken under bladen eller lätt nedgrävda och rullar dem i jord medan skalet hårdnar. Ge henne en lugn äggläggningsplats, t.ex. en bricka eller kruka med lätt fuktig jord och ett lager löv. Titta efter ägg varje dag när hon verkar orolig, och vänd dem aldrig när du tar upp dem.

Inkubation

Lägg äggen halvvägs ner i vermikulit (blandad 1:1 med vatten efter vikt) eller fuktig sphagnum i en liten box med några få lufthål, utan att vända eller täcka dem. Luftfuktigheten i boxen ska vara över 70 %, men äggen själva ska hållas torra.

Det finns bara få dokumenterade siffror för just den här arten. En enskild uppfödare beskriver kläckning efter 100-120 dagar vid omkring 24-26 °C. Siffrorna i faktarutan är lånade från EAZA:s riktlinjer för Henkels bladsvansgecko: 18-26 °C, gärna med en nattlig sänkning till 18-22 °C, och 100-230 dagar med ett medelvärde på 165 dagar. Högre temperaturer ger kortare tid. Använd dem som riktlinje, inte som facit, och var tålmodig innan du ger upp ett ägg. Om temperaturen kan påverka ungarnas kön är inte undersökt hos arten.

Uppfödning av ungar

Nykläckta ungar är omkring 5-6 cm långa och lever på gulleresterna de första dagarna. Flytta dem till ett litet terrarium med hushållspapper, grenar och en växt, och håll det fuktigt. Ungar ska hållas åtskilda från de vuxna.

Ge små syrsor och bananflugor, pudrade med kalk, varje eller varannan dag, och se till att bytet inte är för stort. Det finns inga artspecifika temperaturuppgifter för ungar, men EAZA:s rekommendation för ungar av Henkels bladsvansgecko, 23-25 °C på dagen och 19-21 °C på natten, är en rimlig utgångspunkt. Väg ungarna regelbundet. De växer snabbt under första året, men det finns inga tillförlitliga uppgifter om när de är fullvuxna.

Hälsa och vanliga misstag

Vildfångade djur är ofta försvagade, och det är den största risken med arten. I övrigt beror de flesta problem på fel förhållanden i terrariet. De typiska felen är:

• För hög temperatur. Längre tid över 27 °C stressar djuret, och över 30 °C kan det dö.
• Uttorkning på grund av för låg fuktighet. Geckon dricker droppar, så spraya dagligen.
• För lite kalk och D3-vitamin, särskilt hos avelshonor, vilket ger mjuka ben och ägg som fastnar.
• Parasiter och infektioner hos vildfångade djur. Låt undersöka ett träckprov hos en veterinär med reptilerfarenhet, gärna innan djuret flyttar in hos dina andra djur.
• Stillastående, fuktig luft, som ger mögel och luftvägsinfektioner.
• Stress av hantering, starkt ljus och oro, som kan få djuret att sluta äta.

Ett friskt djur har klara ögon, en fyllig svans och ett gott grepp. Sök veterinär om geckon går ner i vikt, inte äter på ett par veckor, andas med svårighet eller verkar slö.