Nephrurus wheeleri

Om arten

Nephrurus wheeleri tillhör knoppsvansgeckorna, vars korta svans slutar i en liten, rund knopp. Vad knoppen används till vet man inte säkert, men den ger djuret ett alldeles särskilt utseende. Kroppen är kort och satt med stort huvud och stora ögon, och djuret påminner lite om en liten padda. Huden är sträv, och grundfärgen varierar från laxfärgad och rostbrun till mörkbrun med breda, ljusa band över rygg och svans.

Arten beskrevs av Arthur Loveridge 1932 och är uppkallad efter den amerikanske myrforskaren William Morton Wheeler. Den nordliga formen räknades länge som en underart, Nephrurus wheeleri cinctus, men skildes 2020 ut som en självständig art, Nephrurus cinctus. Den här sidan handlar om den södra formen, Nephrurus wheeleri i snäv bemärkelse.

Skillnaden är viktig för den som läser vidare. Äldre skötselråd och avelsberättelser använder det gamla namnet om båda formerna, och en stor del av djuren i handeln och den bäst dokumenterade aveln, bland annat i Perth Zoo, gäller N. cinctus. Flera av siffrorna här är därför lånade från den nordliga systerarten, och det framgår i de enskilda avsnitten. Kontrollera alltid vilken art en uppfödare faktiskt säljer.

Vuxna djur är små, omkring 8-10 cm från nos till kloak, och svansen är kort och bred. Det finns inga pålitliga viktuppgifter. Livslängden är heller inte dokumenterad för arten, men knoppsvansgeckor blir ofta över 10 år i fångenskap, och 10-15 år är en uppskattning utifrån släktingarna.

Djuret är stilla och lugnt och blir sällan aggressivt. Det är mest ett djur att titta på, och det upplever man bäst på kvällen, när det ger sig ut för att jaga insekter.

Skötsel

Terrariet

Ett vuxet djur kan hållas i ett terrarium på omkring 60 × 45 × 30 cm (längd × bredd × höjd). Höjden betyder inte mycket för en markbunden art, det gör bottenytan. Många uppfödare använder plastlådor i hyllsystem för avel, men ett lite större, inrett terrarium ger bättre möjlighet att se djurets naturliga beteende. Ungar hålls var för sig i små lådor.

Bottnen är fin sand, gärna blandad med lite lera, så att gömställen och hål behåller formen. Ge flera mörka gömställen med en öppning, till exempel av kork, och ett som hålls fuktigt med sand eller sphagnum. Stenar och tung dekor ska stå direkt på terrariets botten, inte ovanpå sanden, så att djuret inte kläms när det gräver. Locket ska sluta tätt, men ge god ventilation.

Hanar får inte hållas ihop, och de flesta håller bara ett djur per terrarium. I Perth Zoo hölls hanar och honor av N. cinctus tillsammans i terrarier på 88 × 55 × 60 cm med många gömställen, men det är ett undantag.

Temperatur

Arten behöver en tydlig skillnad mellan varm och sval ände. Håll bakgrunden på 22-27 °C på dagen och en varm plats i den ena änden på 30-35 °C. På natten får temperaturen sjunka till 15-22 °C. Siffrorna bygger på Perth Zoos erfarenheter med N. cinctus: på sommaren 19-26 °C i luften och 31-35 °C vid värmeplatsen, på vintern 15-22 °C och 24-28 °C vid värmeplatsen.

Värm underifrån med en värmematta under den ena änden, styrd av en termostat, och mät med en digital termometer vid botten. Många hållare menar att kraftigt ljus och värme ovanifrån stressar detta nattaktiva djur. På vintern kan temperaturen sänkas och dagarna göras kortare, så att djuret får en lätt vinterdvala. Det är det bästa sättet att få igång aveln.

Luftfuktighet och vatten

Arten kommer från torra trakter och ska hållas torrt med en luftfuktighet på 30-40 %. Spraya en eller två gånger i veckan, inte mer, och se till att ventilationen är så god att ytorna är torra igen efter några timmar. Ständig fukt ger hudproblem och svamp.

Samtidigt ska det alltid finnas ett fuktigt gömställe med lätt fuktig sand. Där ligger djuret när det ska ömsa hud, och saknas gömstället sitter hudrester lätt kvar. Spraya också ovanpå gömstället då och då, så att fukten håller sig ett par dagar. En låg skål med friskt vatten kan stå framme, men många djur dricker aldrig ur den.

Ljus och UVB

Arten är nattaktiv och behöver inte starkt ljus. Vissa hållare avråder från lampor ovanifrån, eftersom de stressar djuret, medan andra rekommenderar ett svagt UVB-ljus, högst motsvarande Ferguson-zon 1, över en del av terrariet när det finns gott om gömställen. Man är inte överens, så UVB är valfritt.

Väljer du UVB, använd låg styrka och se till att djuret alltid kan gömma sig från ljuset. Dagslängden kan vara 12-14 timmar under fortplantningsperioden och kortare på vintern. Det viktigaste är att det är mörkt på natten.

Utfodring

Arten lever uteslutande av insekter och andra små leddjur. Ge syrsor eller små kackerlackor som baskost och då och då svartsoldatflugelarver, mjölmaskar eller vaxmalslarver som godbit. Ungar ska ha insekter på omkring 6 mm, vuxna omkring 12 mm. De flesta hållare matar ungar dagligen och vuxna tre till fem gånger i veckan.

Pudra insekterna lätt med kalk, och ge kalk med D3-vitamin och ett multivitamin ungefär en gång i veckan. Det finns inga uppgifter om foderbehovet, så justera efter djurets hull. En fyllig svansrot visar att djuret får tillräckligt, men det ska inte heller bli fett.

Beteende och hantering

Djuret är lugnt och tål korta hanteringar, men det blir sällan lika tamt som en leopardgecko, och för mycket hantering stressar det. Håll stunderna korta och nära botten, och ta inte upp det på dagen när det sover.

Hane och hona kan hållas ihop, men hanar ska hållas åtskilda, eftersom de slåss. Annars är det säkraste att hålla djuren var för sig. Svansen kan kastas när djuret blir rädd, och en ny svans ser ofta annorlunda ut, så ta aldrig tag i den. Djuret kan också stänga ingången till sitt gömställe med sand, och det är helt normalt beteende.

Avel

Könsmognad och könsbestämning

Hanarna känns igen på en tydlig bula vid svansroten, där hemipenis-fickorna sitter, och de är ofta mindre och smalare än honorna. Det finns inga pålitliga uppgifter om ålder eller vikt vid könsmognad, så fältet är tomt i faktarutan. Vänta med att sätta en hona i avel tills hon är fullvuxen och i gott hull.

Parning

Aveln sätts igång av en lätt vinterdvala med lägre temperatur och kortare dagar, följd av längre och varmare dagar på våren och sommaren. Perth Zoo höll N. cinctus vid 15-22 °C på vintern och 19-26 °C på sommaren. Sätt honan tillsammans med hanen i ett rymligt terrarium med många gömställen, och skilj dem åt om oro uppstår. Själva parningen är bara sparsamt beskriven för arten.

Äggläggning och kullar

Honan lägger två ägg åt gången och gör det flera gånger under säsongen. Siffrorna kommer från den nordliga systerarten: I Perth Zoo lade fyra honor av N. cinctus sammanlagt 40 kullar under fyra säsonger, vilket motsvarar 2-6 kullar per hona och år, och amerikanska uppfödare rapporterar en kull var 30:e-40:e dag.

Äggen läggs nere i sanden, så ställ in en äggläggningslåda med 2-4 cm fuktig sand, eller gräv försiktigt efter dem. Ge honan gott om kalk och insekter, så att hon inte töms på krafter.

Inkubation

Perth Zoo lade äggen av N. cinctus i perlit eller vermikulit blandad med vatten 1:1 eller 2:1 och inkuberade dem vid 29-30 °C. Bara ett ägg kläcktes inte. Äggen ska ligga som de är lagda, utan att vändas, och de får inte torka ut.

Inkubationstiden är inte pålitligt dokumenterad för N. wheeleri. En enstaka sammanställning nämner omkring 67 dagar, och besläktade arter kläcks efter 55-120 dagar beroende på temperaturen. De 60-90 dagarna i faktarutan är därför en uppskattning. Det har inte undersökts om temperaturen bestämmer könet.

Uppfödning av ungar

Uppfödning av ungar är bara sparsamt beskriven. Håll varje unge för sig i en liten låda med fin sand, ett litet gömställe och ett lätt fuktigt hörn vid samma temperatur som de vuxna. Erbjud små insekter på omkring 6 mm pudrade med kalk varje dag, och väg ungarna regelbundet, så att du kan se att de växer.

Hälsa och vanliga misstag

Det finns bara lite dokumenterat om sjukdomar hos arten, så råden bygger på vanlig praxis för ökengeckor:

• För mycket fukt, som ger svamp och hudproblem. Håll terrariet torrt med ett fuktigt gömställe.
• Hudrester på tår och svansspets, om det fuktiga gömstället saknas.
• För lite kalk, särskilt hos unga djur och äggläggande honor. Pudra insekterna.
• Stress av starkt ljus eller för mycket hantering, som kan ge dålig aptit.
• Förlorade svansar efter skräck eller slagsmål.

Ett friskt djur har klara ögon, en fyllig svans och är aktivt på natten. Sök veterinär med erfarenhet av reptiler om djuret går ner i vikt, inte äter på flera veckor eller verkar slött.